“Båd’ stat och lagar oss förtrycka, vi under skatter digna ner.” Versraden kommer från internationalen och skanderades förr av arbetarrörelsen på första maj. Idag lyser den med sin frånvaro, för kampen mot överbeskattningen förs inte längre. Det vill vi ändra på.
Vi centrerar hela våra liv kring arbete, samtidigt som vi ser mer än hälften av lönen försvinna i skatt. Är det rimligt? Är man verkligen en fri människa om man inte ens äger hälften av sin lön? På Lidingö har vi under mandatperioden sänkt skatten med 65 öre per intjänad hundralapp. Lidingöborna kan med detta bestämma mer över sina liv och det är sannerligen en välfärdsvinst.
Med världens fjärde högsta skattetryck och tredje högsta marginalskatter kan man med lätthet påstå att Sverige har för höga skatter. Våra höga skatter motarbetar risktagande och entreprenörskap, vilket i förlängningen utgör ett hot mot vår tillväxt och välfärd. Vi har ett av världens högsta skattetryck men likväl en oförmåga att upprätthålla lag och ordning, dåliga resultat i PISA-proven och jämförelsevis låga pensioner.
För att kunna upprätthålla basala samhällsfunktioner är beskattning en nödvändighet. Varje månad anförtror medborgarna en del av sin inkomst till det allmänna. Detta sker i utbyte mot vetskapen om att samhället håller en om ryggen vid oförutsedda händelser. Om olyckan är framme står vården, polisen, räddningstjänsten och de sociala myndigheterna till tjänst. Denna vetskap inger en trygghet som är värd att betala för och slå vakt om.
Allt har dock sina gränser. I dagens Sverige har den offentliga sektorn vuxit till en sådan storlek att den har glömt sitt egentliga syfte, vilket är att garantera medborgarnas grundläggande trygghet. I dagens Sverige avlider människor i brist på vård, samtidigt som regeringen vill satsa miljontals kronor på familjeveckor, elcykelpremier och allehanda bidrag.
I dagens Sverige pressas den hårt arbetande befolkningen på mer än hälften av sina surt förvärvade slantar, bland annat för att finansiera bistånd till några av planetens värsta diktaturer. Politiken har havererat utan hänsyn till att pengarna man förvaltar är medborgarnas från början.
Dagens Sverige tjänar som ett praktexempel på att det inte finns något samband mellan skattetryck och välfärdens kvalitet. Genom ett fokus på kärnverksamheterna, en idelig effektivisering av den kommunala förvaltningen samt en sund konkurrens mellan kommunala och fristående verksamheter, visar Lidingö tvärtom på motsatsen – såväl låg skatt som utmärkta resultat i skola och omsorg.
Lidingö visar med all önskvärd tydlighet att Sverige kan bli bättre. I ett Sverige utan skattefinansierade enhörningar och kamelfarmar, och med ett tydligt fokus på kärnverksamheterna, kan vi tillåta oss såväl stärkt välfärd som sänkt skatt. Genom att återanvända Lidingös framgångsrecept för offentlig förvaltning kan statens slöseri förbytas i en sann välfärdshöjning för alla. Välfärd är nämligen när du har frihet att bestämma över ditt eget liv, inte när politiker har makt att bestämma över dig.
Det är vad första maj egentligen borde handla om! Håller du med?
